wordsaboutme

Lär väl älta det här ett tag. Har typ inte sovit något alls inatt, och när jag vaknade var mina ögon helt cp av allt jag gråtit så jag såg inte ett piss. Typ lite färger kunde jag urskilja. Det blåa som lyser från min stereo och det gröna från min klocka. Det var allt. Och fan vad läskigt det var. Synen kom iallafall tillbaka.

Okej, såhär var det. Vi har tydligen inte kul tillsammans. Och inga givande konversationer. Nej men konstigt. Sluta var med dina kompisar jämt när vi träffas då. Och titta inte bara på film med mig. Det är svårt att ha en givande konversation då.

Och han tycker om mig jättejättemycket och vill inte såra mig. Varför gör han det då? Om han tyckte om mig jättejättemycket skulle han inte dumpa mig. Då skulle han tycka att det var värt att jobba på. Men det var det ju tydligen inte.

Och eftersom vi stod/gick/satt ute hela dendär tiden, två timmar närmare bestämt, och jag bara hade vårjacka och en tunn tröja under, så blev jag bottfryst. Idag är det feber som gäller. Jobbdagen var helvetisk i början.


Jag önskar att jag var sån som tröståt. Att det hjälpte att äta. Men det gör det inte. Jag mår bara illa när jag äter. Brukar alltid vara jättehungrig till frukosten på jobbet. Idag tog jag en tugga på min smörgås. Sen fick jag inte ner mer.


Jag kommer över det. Jag vet det. Men det känns förbannat hårt just nu. Ska iallafall ut på fredag. Om jag är frisk. Sen blir det tjejkväll på lördag. Om jag är frisk imorn ska jag rida igen också. Försöker hålla mig sysselsatt iallafall. Men kan inte påstå att jag tänker på något annat än det här.


Annars kan jag meddela att TRESemmé schampo och balsam är jävligt bra.



Och denhär låten är himla skön.



Mina kompisar är bäst. Tack för att ni finns. Även att det är vissa som inte verkar förstå någonting.

Hej