wordsaboutme

Orkade inte riktigt skriva så mycket igår. Var liksom i chock. För, det var inget man hade väntat sig. Inte för man brukar förvänta sig att folk ska dö när de är 19 år, men Linnéa var ändå den starkaste personen jag känner. Kände? Hur blir det? Jag vet inte. Jag trodde att allt var bra. Du var så glad de gångerna jag träffade dig. Det var inte mycket, eftersom jag alltid hade något bättre för mig när ni frågade om jag skulle med ut eller så. Varför tar man sig inte tid? Visst, jag trodde det skulle komma fler tillfällen, men ändå. Hur svårt hade det varit? Vi hade ju ändå väldigt kul när vi träffades. Typ då jag och Josefine var och hämtade böckerna av dig, hur länge stod vi inte där och bara pratade strunt innan vi insåg att vi borde åkt tillbaka för längesen?

Vi alla trodde nog att du var frisk nu. Visste ingenting. Det är orättvist. Okej att farfar dog. Han hade iallafall levt ett långt liv, och hunnit göra det mesta. Du skulle ju till Vancouver, och jag tvivlade inte en sekund på att du skulle klara det.

Jag förstår inte hur man kan vara så stark. Du fick ett cancerbesked när du var 13 år. Men att cancern skulle kunna vinna mot dig fanns aldrig. Om det hade varit jag, skulle jag nog gett upp direkt, men du kämpade på. Du är en stor förbild för många, det finns det inga tvivel om.

Jag fick en rejäl chock igår när jag gick in på Facebook och ser att Baffe har skrivit "Vila i frid Linnéa Ranudd, prinsessan i peruk,underbara vän. 29/8-09 :("

Jag fattade ingenting. Ringde Johannah, som jag väckte, men hon visste ingenting hon heller. Skickade ett sms till Therese som bekräftade det. Då kom tårarna. Varför hon? Efter det har det sakta sjunkit in i mitt huvud, men det är nog inte riktigt där än. Man förstår inte. Och sen frågar Peter varför man inte är på bra humör resten av dagen.. Ganska enkel förklaring, men man vill inte riktigt dra den, eftersom att då kanske fördämningarna man gjort brister igen. Men han förstod nog.

Egentligen har jag massa andra saker att skriva här också, typ vad som hände i helgen och bilder och så. Men jag orkar inte...

Blir iallafall shopping med Josefine sen. Det blir kul. Blir nog att prata ihop oss lite om allt som hänt också.

Hoppas du har det bra där uppe Linnéa. Stöniga, envisa sitskidrottning. Prinsessan i peruk.

Vila i frid Linnéa. Vi trodde på dig. Du skulle ju till Vancouver. Jag förstår inte. När lägger sig chocken??

I morgon. Då är det ett år sedan du försvann farfar. Den där onsdagsmorgonen mamma kom hem från jobbet, och på något sätt förstod jag samma stund jag såg bilen, men ändå inte. Jag förstod inte riktigt. Den största katastrofen den onsdagsmorgonen var inte att du hade dött. Det var att hårsprayen var slut. Att du var borta slog mig mycket senare. Väldigt mycket senare faktiskt, kanske var det inte fören på begravningen som det blev verklighet för mig. Samtidigt kanske jag inte tog det så hårt just för att jag visste att du inte hade ont längre. Att du inte led mer.

Även att det var ganska längesen kan jag komma ihåg det mesta som om det vore igår. Det som känns längst bort är sista gången, de sista orden, för det var inte du. Det var någon annan, sjukdomen som hade ätit upp dig. Det är inte så jag kommer ihåg dig. Jag ska alltid komma ihåg dig som den du var. Du som alltid var glad och alltid hade någon historia att berätta. Du som var en jävel på korttrick och gåtor. Kvinnokarl och på senare år, efter cancern slagit till, boulfantast. Och så vidare. Bränd falukorv. Forshaga, Fanny, godis. Jag kommer ihåg dig som när du lyckads bli fastlimmad i en list med superlim hemma hos Ingegerd, men ändå hade humöret på topp. Du som till och med kom och tittade på mig när jag tävlade, när nästan ingen annan orkade.

Så nej, de sista veckorna är inget jag tänker på. För det var inte du. Det var det inte. Det var cancern efter två år. Det var inte du som andades åtta gånger per minut, det var cancern. Det var inte du som inte orkade sitta eller knappt prata. Det var cancern som hade fått övertaget. Och jag hatar den för det.


Björn Andersson 19391113-20080827

Puss

Liten sammanfattning av torsdagen till idag tänkte jag..

I torsdags blev det trots alla odds middag med tjejerna på stan innan jag drog till Peter. Det var mys, och gott :D


 Mondira var med :D Snodde bilden från Katrins blogg (www.nerunderstolen.blogg.se)


Katrin och Lina


En mycket vacker bild på mig.


Katrin igen :P

Efter maten gick vi lite på stan för att smälta maten lite snabbare. Hos Peter blev det lite mys vid tvn och så, sen drog vi ned till stan och kollade lite när hans kompisar spelade biljard sen satt vi ute på uteservering ett tag och hade det allmänt trevligt. Drog tillbaka till Peter vid tolv någongång, låg och pratade ett tag, tills han somnade (som vanligt först, ja). Jag underhöll mig med att lyssna på vinden som lät som fan och alla tåg som åkte förbi, men tog igen sovandet när han jobbade på fredagen.

Fredag innebar utgång och en massa stress för att hinna hem från Peter, hinna äta och fixa sig och så vidare för att hinna med buss till andra Peter där förfesten var. Lite onödigt tidigt nästan att dra igång så tidigt men, var där vid tjugo i sex eller något iallafall.

Peter hade väldiga problem med vad han skulle ha på sig, och det blev inte bättre av att jag och Tobias lade oss i hela tiden, men tillslut fick jag iallafall som jag ville. En vit skjorta. Vid sju hade jag iallafall druckit upp min cider, och var på en av mina många toppar under den kvällen. Sen blev det lite vin och väldigt snurrigt, somnade nästan några gånger, men eftersom det tydligen är väldigt kul att kittla mig när jag är trött så blev det väl aldrig riktigt så.


Jag

Tobias

Peter, Tobias och Isak.

Haha, Peter :D

Jag, vid den där toppen.

Orkar inte lägga upp fler bilder från kvällen, men mycket lyckad blev den iallafall! Skulle nog inte haft vintävling med Robin kände jag några gånger när jag vaknade under natten och på morgonen, men det kändes rätt för tillfället, och jag vann ju faktiskt!

Sov hemma hos Peter (min Peter, jobbigt när alla ska heta samma :S), vilket innebar att jag mötte honom nere på stan eftersom han också hade varit ute. Folk tyckte att jag hade druckit ganska mycket, men det var ingenting emot vad han hade gjort... Några gånger funderade jag på att springa och gömma mig någonstans så han fick klara sig själv, men så elak är jag inte. Han somnade iallafall den sekunden han landade på sängen tror jag :p

Igår var jag hyfsat seg, Peter var väl inte heller helt på topp, så det tog ett tag innan vi kom ut, men när vi väl gjorde det köpte vi pizza som vi åt ute, sedan gick vi vidare. Då skulle vi tydligen gå hem till mig. Alla dom kilometrarna plus en ond häl funkade inte helt hundra för mig, kan jag lova, så vi gick till Jakobsbersbron (för er som vet var det är) sedan tröttnade jag och ringde till mamma så hon fick hämta mig, medan Peter kom på att han var tvungen att gå hem igen. Så, det belv en tidig kväll för mig, vilket faktiskt var väldigt skönt.


Tjockt, fluffigt och långt hår var tydligen bara ivägen, så han lånade en tofs av mig. Supersöt blev han, speciellt med locken i pannan ;)

Promenad och Peter fick för sig att plocka sånnadär vass-saker...




Idag har det inte blivit så mycket än, sov ganska länge, pratat endel i telefon och sen drog vi till flygfältet så jag fick testa att köra oldsen. Kul var det, fast såg typ ingenting och nådde knappt pedalerna, även att jag hade en kudde bakom ryggen. Haha. Får ta med några fler nästa gång, för det var lite ovant att köra en så stor bil. Och konstigt med automatväxel. Men annars så (y)

Sen blir det film och så med gänget. Om vi kommer till skott någon gång.

Puss

Idag har jag en "tycka-synd-om-mig-själv"-dag. Inte för att det är så synd om mig, men jag har inte så mycket annat för mig.

Det var hur gött som helst att vara tillbaka i stallet och med ridningen igår igen. Däremot tyckte inte kroppen om det lika mycket kanske. Jag var helt slut efter första traven i princip. Det är ganska illa. Och som kompensation för min trötthet blev Red Light bara piggare och piggare. Tjock var han också :p

Galoppen var underbar. Speciellt efter jag sket i stigbyglarna. Jag hatar att rida med sadel. Men Johan tyckte att det kunde vara bra att ha den nu när jag inte ridit på hela sommarn och även hästarna är feta och ovana. Så nu har jag ont i sittbenen efter sadeln. Och skavsår efter sömmen på sadeln, blåsor på fingrarna efter tyglarna (nya vantar blir när Hööks öppnar) och träningsvärk typ överallt. Vill inte veta hur mycket träningsvärk jag skulle ha om vi inte cyklade hem.

Min rygg är som en.. puckelpist med muskelknutor och benen ska vi inte ens tala om. MEN SÅ FÖRBANNAT GÖTT ÄR DET ÄNDÅ!

Börjar dock få ont i huvudet. Beror nog på att jag var ute med hunden innan jag åt frukost eller något. Inte lika gött.
Tjockis-Åke kom och mötte oss när vi kom till stallet. Dock inte i alltför rask takt, och, han orkade inte riktigt fram till oss ;)


Men ganska söt är han iallafall!


Söta Gibzon var jag bara tvungen att ta kort på!


Iallafall, innan jag och Marie cyklade iväg till stallet var vi på stan en sväng, jag fyndade ett skärp, egentligen fyndade jag inte men ändå, det var snyggt, så vi säger det. Käkade lite mat och en glass, sedan drog vi hem och grejade lite här hemma. Det var trevligt, var ju ett hyfsat bra tag sen vi gjorde något tillsammans. Typ, gick ut och gick i vintras eller något sånt.

 
Marie i solen på torget :D

Senare blir det iallafall att dra till Peter och sova där. Förövrigt är jag väldigt rastlös när jag inte jobbar.


Har nog inte så mycket mer att skriva nu. Puss!

Nu är jag sådär snurrig igen efter ännu en jobbnatt. En jobbnatt som var oerhört effektiv, så att de som kom på morgonen såg sådär ledsna ut när vi sa att de inte skulle ha något att göra förutom att köra en depå på hela dagen. Annars brukar det vara hur mycket dagskassor som helst och tre olika depåer att köra.
Något som jag har kommit fram till under tiden jag jobbat på G4S är att

1. Folket där är alldeles helt totalt konstiga (speciellt min kära faster, som bland annat drar av sig bhn framför en övervakningskamera och snurrar runt som ett lasso, eftersom att de på larmcentralen också ska få ha lite roligt)

2. Vi har en inkompetent chef (tråkigt för mig om hon skulle läsa detta, jag vet) det är inte det att hon är.. elak eller något, men det känns bara fel, och hon favoriserar något oerhört, annars är hon väldigt snäll och trevlig och så

3. Det är seriös inavel som pågår. Princip alla är släkt eller tillsammans eller något. Jag vet, jag är släkt med Helena och annars hade jag inte fått jobbet, men det känns ändå lite.. Creapy.

Jag har i och för sig kommit fram till massa andra saker också, men det där är det man mest tänker på.

Hur som helst spenderades helgen hos Peter, med massa film och serier och deg i soffan. Lite mat också. Det var mys. Något som förvånar mig är att han säger att han alltid brukar vara på festhumör. När jag är med honom brukar han somna vid 11 någon gång. I princip. Undra om det är jag som är för tråkig, eller om jag bara kör slut på honom. Han får nog ta och rycka upp sig lite, annars kommer ju alla hans kompisar tro att det är jag som säger att han inte får dra ut eller nåt. Det vore inte bra :p

Fick en ros av han också, han är bäst!


Bara för jag inte har några bra bilder från helgen.

För övrigt måste jag meddela att jag har en popcornkärna, eller en bit av en, i halsen, som har varit där isen igår vid 12-tiden. VÄRT.


Och, VÄX UPP! Visst, alla gör misstag, men man behöver ju inte göra om det hur många gånger som helst.


Det var allt för den här gången, Puss

Det känns faktiskt helt sjukt. För bara ett år sen (mindre också kanske) trodde jag aldrig att jag skulle bli såhär kär igen, eller trivas så i någons sällskap. Men mot alla odds, så är jag där igen. Jag hoppas att det går bättre den här gången. Det tror jag att det gör. Peter är iallafall mycket bättre hittills. Däremot verkar inte många andra tro på oss. Det känns som om de flesta bara väntar på att jag ska fucka upp allting, medan hans vänner har gett honom en vecka på sig att förstöra det. Det innebär att det är deadline på måndag. Men jag tror att det håller längre än så.

Om det bara hade varit några månader sen, hade jag nog varit väldigt.. Rädd för att det har gått så fort, rädd kanske inte är rätt ord men.. ungefär så. För, det har gått oerhört fort alltihop. Vet inte om det är bra eller dåligt än. Jag menar, det är väl klart att det är bra att vi trivs med varandra och så, men ändå. Några nackdelar finns det säkert. Inte för jag har hittat några än., Fast egentligen känner vi knappt varandra, men som vi sa igår, åldersskillnaden märks knappt iallafall, och vi lär ju känna varandra bättre för varje dag, även när han är i Norge. Jag tror att det är bra att sakna varandra ibland också. Och prata i telefon kan vara mysigt det med.


Blev iallafall att jobba över endel idag, övrigt väldigt lugn vecka. Var faktiskt duktig och cyklade idag. Pappa kom och hämtade mig när jag skulle hem men... Skyller på min slutkörda kropp och tomma mage.

Har även märkt att hösten har dragit in över Sverige. Känns på vindarna. Och jag tycker inte om det. En sak är bra, ridningen drar igång igen. Ska bli skönt att få lite mer träning igen och få lite rutin på veckodagarna, för även att jag jobbar blir det konstigt med helger och sånt eftersom jag jobbar helger ofta och är ledig under veckan.


Hade tänkt att dra ut idag. Men känner mig lite för slut och trött och lite såndär förkyldhuvudvärk, och skumparty på det blir nog inte så bra. Kan tänka mig att jag skulle bli ganska sjuk om jag gick ut mitt i natten i blöta kläder nu. För det är förbannat kallt på nätterna nu... Visserligen skulle det vara kul att spendera lite mer tid med "gänget" innan folk flyttar, men... De försvinner ändå när man är ute så spelar nog inte så stor roll.

Förövrigt går mitt nyttiga ätande ganska bra. Har ätit en klasskakebit, bara för att mamma skulle slänga den annars (och det vore ju synd) annars har jag hållt mig i skinnet. Inte för det är speciellt svårt. Jag har inget direkt jättesug efter socker oftast. Glass kan det vara, och typ, chokladkaka såklart, men det andra klarar jag mig bra utan, det gäller bara att inse det.

OCH IDAG HAR JAG INTE MÅTT NÅGOT ILLA! Första dagen på en vecka tror jag :) Får hoppas att det fortsätter så.

Nästa vecka jobbar jag bara måndag natt, än så länge. Det blir skönt.

Nu ska jag inte tråka ut er mer,
PUSS


Jag duger inte längre eller?  

Det här med att jobba natt rör verkligen till det i mitt huvud. Jag vet inte alls vad det är för dag eller någonting. Jävla trött är jag också. Kom i säng halv åtta, höll på att somna kvart i. Men då såklart kommer hunden och ska in.. Och, som sagt, han ska ligga på en. Tog ett tag innan jag somnade. Gick upp halv ett, för att jag ska kunna somna ikväll eftersom jag börjar sju imorgon. Skönt!

Klockan gick oerhört segt inatt. Speciellt där vid 4-5 tiden då min maskin bara krånglade (för ovanlighetens skull). Sen blev lite lite övertrötthet och tomatsaft överallt och så gick allt som på räls. Eftersom vi var tre stycken istället för två som det brukar vara på natten hann vi tillochmed klart med allt. Det brukar annars vara hur mycket som helst kvar att göra för de som kommer på morgonen. Usch vad bra vi är!

Jag har även bestämt att jag ska sluta äta så mycket onyttigt nu. Blir endel glass och så för mig... Jag ska även börja med sit ups och typ.. trampa på träningsmaskinen och hoppa studsmatta (sit upsen började jag med igår, så de är iallafall på gång). Och nej, jag säger fortfarande inte att jag är tjock, utan jag tror bara att min kropp skulle må lite bättre av det.

Här kommer lite bilder från i lördags


Klar för avfärd!


Jo, såhär kul hade vi i början, folk var det överallt iallafall!


Det blev desto roligare när vi "gungade". Katrins stil var beundransvärd!


Bästa kortet jag fick på Monidra och Katrin tror jag.. Var svårt att pricka när man flög. SKILLS!


Min bästa bild på mig och Ellen...


Så jag snodde ett av Ellen där vi iallafall synd. Himla hett om jag får säga det själv!


Snart är det torsdag. Och sen är det ganska lugnt, bara han är hemma är saknaden inte lika stor. Jag längtar. Får väl även annat att tänka eftersom man ska börja rida litegranna.

PUSS

Mår illa :/ Det har kommit och gått ett tag nu. Börjar fundera på om jag borde kolla upp något. Nu tänker alla "HON ÄR GRAVID", men.. jag borde verkligen inte vara det. Vet inte vad det är. Jag har mina slängar av illamående ibland sådär, men jag är inte så glad i dom perioderna. Klarar mig utan det liksom.

Jobbet igår var hur drygt som helst, och jag var så trött så jag knappt såg något när jag åkte hem. DET är inte bra. Och ytterligare ett 10-timmarspass idag. Eller, inatt. Om jag överlever illamåendet.

I lördags var det 18-årsfest för Mondira. Jag var mest rädd för allt folk, och höll på att dö av maten (den avr jävligt stark, men god) så jag levde mest på friterade räkor. Det var mums! Peter var snäll och hämtade mig där också. Han är ganska underbar. Jag ska orka fixa lite bilder från kvällen någon gång.

Peter åkte till Norge igår. Jag saknar honom redan. Men bara 4 dagar kvar eller något tills jag får träffa han igen. Och så skulle han ringa. så det kanske inte blir fullt så farligt ändå. Kan iallafall intala mig det.

Nu ska jag tycka synd om mig själv.

PUSS

Jag saknar dig. Även att det inte ens har gått två dygn sen jag träffade dig sist. Jag ville aldrig falla så hårt igen. För man vet aldrig vad som händer. Och jag vill inte bli för mycket. Det känns ändå inte som det bara har varit i den lilla tid det har. Det är nästan som vi känt varandra i flera år. Fast ändå inte.

Jag är rädd att du ska tycka att jag är för ung. För.. okunnig. Dock kompletterar vi varandra ganska bra. Tycker jag, men jag kan ju inte läsa dina tankar och jag vet inte hur du känner. Om jag är en semesterflört som jag verkligen inte hoppas att jag är, så får jag väl veta det snart iallafall.

Så här sitter man. Och väntar vid telefonen, för du skulle ringa när ni åkte. Går inte för långt från mobilen, ifall jag inte skulle höra om det ringde. Det är fjantigt jag vet. Men det är väl kärlek antar jag.

Har hänt endel de senaste dagarna känns det som.. Så det kanske blir långt nu, har inte riktigt bestämt mig än ..

Inlägget kan ju börja rent allmänt med att jag har nog hittat kärleken. För de som inte redan har förstått det.



'Idag är en sån där jättebra dag igen. Eller inte. Började såklart med att jag försov mig. Klockan hade stannat. Fem i sju kommer mormor (hon skulle hämta mig kvart i sju så jag slapp cykla) och skriker "EMMA, DU BÖRJAR OM FEM MINUTER!". Panik. Slänga på sig kläder, kissa, ta fram mat (som jag inte hade tagit fram dagen innan, såklart) och sen bara åka. Kom dit kvart över och kände mig jättefräsch. Hungrig blev jag också. Jag är en frukostmänniska och att jobba utan frukost var inte riktigt min grej. Tur att vi äter frukost på jobbet vid nio. Fast, då fick jag stå vid maskinen till halv tio, och vid det laget skakade jag i princip. Resten gick väl ganska bra ändå.

Lite grinig är jag på Peter som inte väntade på mig innan de drog ut med båten. Jag var lite sugen på bad och fest och så. Fast, såå mycket gör det inte. Men ändå. Får se vad det blir ikväll.

Igår

Vaknade tidigt (visserligen sov jag nästan inget heller, av många olika anledningar) Peter sov här (att han nästan snarkade var en av anledningarna till att jag var vaken) och vi kom snabbt på att en så pass bra dag kan man inte spendera hemma i trädgården. Så vi drog ut till hans stuga, efter många turer runt här på ön. Det var mysigt! Eftersom den låg vid vattnet blev det endel bad och såklart endel stekande. Jag fick cirka 20 myggbett, medan Peter fick noll. Bra där. Efter ett tag kom Kieeps och Schiller också. Himla roliga killar det där!

Peter slog i tån när han lekte krabba och Kieeps blev överfallen av mutantmyrorna och skrek.. Högt. MANLIGA!

P lagade mat åt mig (för ovanlighetens skull) och diskade och var jätteduktig. Han hade troligtvis fixat det bättre utan min hjälpande hand men, ändå. Haha. Jag vet inte om jag borde vistas i kök ibland.

Utsikten. MOBILKAMERA.

När vi kom hem igen fixade vi lite hamburgare och myste lite innan jag skulle sova. Puss på honom!


Ja, han gjorde det mesta den här gången med.. Men jag gjorde faktiskt min!



Onsdag

Gissa om jag var lycklig när jag insåg att det var kanonväder på min lediga dag? Det kan jag iallafall lova att jag var (lite trött för en viss person ringde och väckte mig, men ändå). Stek blev såklart, men efter mycket svett och plask i en "pool" i form av en vit plastbajla ringde jag till Johannah för att se om hon skulle med ut till mörudden och bada, vilket hon ville. Inte alltför varmt i vattnet, men trevligt var det!


Vi var ju tvuuungna att testa den nya rullstolsrampen (dock utan rullstol). Den fick godkänt, även att man fick ganska ont i fötterna.


Jag och min följeslagare Johannah (y)

Efteråt blev det att vara med Peter och så. Åkte tillbaks till mörudden bara för att göra något och satt där ett tag. Mysig pratstund. Mys framför tvn och utbrott på syster bjöd blandannat resten av kvällen på.

Och jag har inte riktigt tid att skriva så mycket mer eller bli mer ingående på känslor och så jämt nu, kanske kommer något djupt inlägg någon annan dag ;)

PUSS

Ja, då har man slösat pengar igen då. Men jämnar väl ut sig lite med att jag jobbade också. Blev iallafall först stan direkt efter jobbet med Katrin och Ellen för att köpa present till Mondira, sen hem, beställa lite snabbt från Oriflame sen tillbaks till stan med mamma. Blev bland annat en jacka, klänning, trosor, jeans och massa mer. Mina pengar kommer flyga iväg känns det som. Menmen, hur som helst så orkar jag nog snart lägga ut bild på det. Kanske. Känns trots allt inte så värt kanske.

Var inte helt skönt att gå på stan med mensvärk. Jag verkligen hatar mens. Det är konstigt att man kan vara beroende av det så mycket (för jag menar, när jag inte får det(den är hur oregelbunden som helst för de som kände att de ville veta det) får jag ju smått panik..). Det är ju inte själva blödandet som är det värsta heller, även att det är stor del av det hela. Första plats på jobbiga saker får alla extra finnar som kommer. Och som inte vill försvinna. Andra plats tar värken. Ibland vet man inte var man ska ta vägen, plus att all värk börjar cirka två veckor innan, lite smått. Blödandet kommer strax efter det på en tredje plats. Fjärdeplats tar hungern. Äter hela tiden och är hungrig hela tiden vilket leder till att magen blåser upp sig. Inte helt okej. Upptäckte detta extra mycket när jag provade jeans förut... Höfterna är det väl inte så fel på men.. Magen behöver ju inte blåsa upp sig (nej, jag säger inte att jag är tjock). Femteplats är allt blod och pengarna man lägger ut på skydd. Sjätte blir brösten som växer en storlek en vecka innan typ, och gör förbannat ont (men eftersom det är hyfsat snyggt, så får det ingen högre rankning). Humöret är också en nackdel...

Så nu vet ni det också!

Jag har blivit kär i en låt. http://www.youtube.com/watch?v=4T-2y18hJiE, inte ny eller så, men himla bra!


PUSS


Vad hände egentligen med vädret?

Hur ska jag veta om detta är seriöst? P som i perfekt.