wordsaboutme

Jag saknar dig. Även att det inte ens har gått två dygn sen jag träffade dig sist. Jag ville aldrig falla så hårt igen. För man vet aldrig vad som händer. Och jag vill inte bli för mycket. Det känns ändå inte som det bara har varit i den lilla tid det har. Det är nästan som vi känt varandra i flera år. Fast ändå inte.

Jag är rädd att du ska tycka att jag är för ung. För.. okunnig. Dock kompletterar vi varandra ganska bra. Tycker jag, men jag kan ju inte läsa dina tankar och jag vet inte hur du känner. Om jag är en semesterflört som jag verkligen inte hoppas att jag är, så får jag väl veta det snart iallafall.

Så här sitter man. Och väntar vid telefonen, för du skulle ringa när ni åkte. Går inte för långt från mobilen, ifall jag inte skulle höra om det ringde. Det är fjantigt jag vet. Men det är väl kärlek antar jag.