Måndag
Orkade inte riktigt skriva så mycket igår. Var liksom i chock. För, det var inget man hade väntat sig. Inte för man brukar förvänta sig att folk ska dö när de är 19 år, men Linnéa var ändå den starkaste personen jag känner. Kände? Hur blir det? Jag vet inte. Jag trodde att allt var bra. Du var så glad de gångerna jag träffade dig. Det var inte mycket, eftersom jag alltid hade något bättre för mig när ni frågade om jag skulle med ut eller så. Varför tar man sig inte tid? Visst, jag trodde det skulle komma fler tillfällen, men ändå. Hur svårt hade det varit? Vi hade ju ändå väldigt kul när vi träffades. Typ då jag och Josefine var och hämtade böckerna av dig, hur länge stod vi inte där och bara pratade strunt innan vi insåg att vi borde åkt tillbaka för längesen?
Vi alla trodde nog att du var frisk nu. Visste ingenting. Det är orättvist. Okej att farfar dog. Han hade iallafall levt ett långt liv, och hunnit göra det mesta. Du skulle ju till Vancouver, och jag tvivlade inte en sekund på att du skulle klara det.
Jag förstår inte hur man kan vara så stark. Du fick ett cancerbesked när du var 13 år. Men att cancern skulle kunna vinna mot dig fanns aldrig. Om det hade varit jag, skulle jag nog gett upp direkt, men du kämpade på. Du är en stor förbild för många, det finns det inga tvivel om.
Jag fick en rejäl chock igår när jag gick in på Facebook och ser att Baffe har skrivit "Vila i frid Linnéa Ranudd, prinsessan i peruk,underbara vän. 29/8-09 :("
Jag fattade ingenting. Ringde Johannah, som jag väckte, men hon visste ingenting hon heller. Skickade ett sms till Therese som bekräftade det. Då kom tårarna. Varför hon? Efter det har det sakta sjunkit in i mitt huvud, men det är nog inte riktigt där än. Man förstår inte. Och sen frågar Peter varför man inte är på bra humör resten av dagen.. Ganska enkel förklaring, men man vill inte riktigt dra den, eftersom att då kanske fördämningarna man gjort brister igen. Men han förstod nog.
Egentligen har jag massa andra saker att skriva här också, typ vad som hände i helgen och bilder och så. Men jag orkar inte...
Blir iallafall shopping med Josefine sen. Det blir kul. Blir nog att prata ihop oss lite om allt som hänt också.
Hoppas du har det bra där uppe Linnéa. Stöniga, envisa sitskidrottning. Prinsessan i peruk.
Vi alla trodde nog att du var frisk nu. Visste ingenting. Det är orättvist. Okej att farfar dog. Han hade iallafall levt ett långt liv, och hunnit göra det mesta. Du skulle ju till Vancouver, och jag tvivlade inte en sekund på att du skulle klara det.
Jag förstår inte hur man kan vara så stark. Du fick ett cancerbesked när du var 13 år. Men att cancern skulle kunna vinna mot dig fanns aldrig. Om det hade varit jag, skulle jag nog gett upp direkt, men du kämpade på. Du är en stor förbild för många, det finns det inga tvivel om.
Jag fick en rejäl chock igår när jag gick in på Facebook och ser att Baffe har skrivit "Vila i frid Linnéa Ranudd, prinsessan i peruk,underbara vän. 29/8-09 :("
Jag fattade ingenting. Ringde Johannah, som jag väckte, men hon visste ingenting hon heller. Skickade ett sms till Therese som bekräftade det. Då kom tårarna. Varför hon? Efter det har det sakta sjunkit in i mitt huvud, men det är nog inte riktigt där än. Man förstår inte. Och sen frågar Peter varför man inte är på bra humör resten av dagen.. Ganska enkel förklaring, men man vill inte riktigt dra den, eftersom att då kanske fördämningarna man gjort brister igen. Men han förstod nog.
Egentligen har jag massa andra saker att skriva här också, typ vad som hände i helgen och bilder och så. Men jag orkar inte...
Blir iallafall shopping med Josefine sen. Det blir kul. Blir nog att prata ihop oss lite om allt som hänt också.
Hoppas du har det bra där uppe Linnéa. Stöniga, envisa sitskidrottning. Prinsessan i peruk.
Kommentarer
Postat av: K
sv: haha nää så illa är det itne! :P
Trackback
