Även om det bara är för efternamnet..
Under hela gymnasiet var jag lite småintresserad av en person. Visserligen hade jag pojkvän ganska stor del, så därav småintresserad, mer intresserad när jag inte hade pojkvän. Men liksom, förstod att det inte skulle bli något. Man vill ju inte göra något med nån i samma klass (glöm för tillfället bort att folk refererade till vår klass som inavelsklassen) och jag var ju dessutom inte, vad ska man säga.. nån av dom mest intressanta. Eller nåt.
Och vi pratade ju knappt. Och så vidare. Och så vidare. Jag är blyg (eller var iallafall) och kunde ju knappt föra ett samtalsämne med folk jag inte kände bra. Om inte dom förde hela samtalet då. Men hur som helst. Tog studenten. Insåg ännu mer att det inte skulle bli något och att han inte lade märke till mig. Lade ner det helt enkelt.
Sen hände något. En fest. Alkohol (jag var visserligen nästan nykter, sånär på endel drickande ur kirdunken, men det visste nog ingen annan). Och närhet. Inget speciellt, men ändå jättespeciellt. Fast en annan med i bilden. Och lumpen. Och det hela glömdes väl lite. Tillbaka till småintresserad. Bli dumpad, och tillbaka till mycket intresserad. Och halloweenfest. Och alkohol (någon som ser ett mönster?). Och till slut, kyssar. Jag vet inte ens hur det gick till. Det bara blev liksom. Och här är vi. Ett och ett halvt år senare typ. Varit tillsammans i nästan ett halvår, och även att jag bara är tillsammans med honom för att få byta mitt tråkiga efternamn till hans, så tänkte jag bara meddela att ibland blir det som man vill. Faktiskt. Och även om vi går varandra på nerverna ibland och har våra ups and downs, så känns det himla bra. Bara så ni vet ;)
Och tänk bort Jonathan.
PUSS
Kommentarer
Postat av: kk girl
hahah så romantisk bild!
Trackback
