wordsaboutme

Man kan ju inte sitta kvar på hästen varje gång. Eller? Näe.

Jag red Donna. För hon var galen och jättepigg, och jag brukar ju rida henne bra. Enligt Johan. Det gick väl bra och så, ganska mycket som vanligt. Var väl lite värre än vanligt i galoppen, sparkade mer än vanligt och krånglade, men till slut fick jag ganska bra flyt. Ganska. Så bra som det går på det där lilla söta monstret.

Hursomhelst började hon krångla lite igen och gick in mot Johan med bakdelen. Och visst.. hon sparkas endel när man fattar galopp, men då kan väl Johan flytta på sig? Näe. Man kastar sittunderlagen på henne. För de som inte vet det är hästar väldigt lättskrämda djur. Så vad händer? Det har jag inte riktigt kommit underfund med än, men fort gick det. Sparkar och bockningar ? Jag vet inte, jag voltade av iallafall. Och landade med en kullerbytta. Ganska mjukt faktiskt . Huvudet fick sig en liten smäll, så ny hjälm är ett måste nu. Annars gick det väldigt bra. Speciellt med tanke på att jag inte hade skyddsväst.

Jaja, femte gången jag ramlar av. Inte så mycket ändå, med tanke på att jag har ridit i tolv år. Och aldrig slagit mig något speciellt heller..

Första gången var väl kanske den värsta, fast jag var nog mest rädd då tror jag. Kommer inte ihåg så mycket mer än att jag flög över halsen på Robin. Andra gången var ute i skogen på Fonzie. Han stegra och helt plötsligt stod jag bredvid honom. På båda fötterna :p Tredje gången GLED jag av Gråll. Vi stod nästan still. Annat än nu när jag nästan jämt rider barbacka.. Fjärde gången var för två år sen på Schebuur, och hoppning. Kort och gott hoppade jag över hindret själv.. Ena tummen blev svullen. Och så nu då. Känner inte av något iallafall. Hon är ju inte speciellt stor så var ju inte så högt fall iallafall ;)


Monster. Men jag tycker om henne ändå :p


Och nej, jag har inte tagit kort på mitt hår än. Kanske sen. Nu ska jag återgå till mitt städande.


PUSS