wordsaboutme

... var förjävla underbart!

Bussresan var dock mycket tråkig. Speciellt hem. Ingen bra kombination med en jättepigg Emma och jättetrötta klubbade sälar till medresenärer (Bea, tillexempel). Ville inte åka hem. Familjen jag bodde hos var helt underbar, plus att det var som att bo på ett lyxhotell med maten och all uppassning (Y)

Ah, anledningen att vi åkte dit var ju att vi skulle spela tillsammans med deras orkester. Så blev en hel del spelning, men även en masssssssa andra saker. Konserten gick för övrigt asbra, har aldrig fått så mycket applåder, det var tufft. Men, det lär ju inte vara det man kommer ihåg mest direkt. Alla människor var så underbara och snälla och roliga som fan. Och staden var asfin.

Hur som helst, resan började med en himla läng bussfärd. Färja till Helsingör från Helsingborg, sedan genom Danmark där det var världens jävla bilkö så vi missade färjan från Rödby till Puttgarden. Så det blev till att vänta. Anlände i Lüneburg klockan 22. Vilket innebar att det hade tagit 15 timmar att åka dit. Helskönt. Blev hämtad av familjen jag bodde hos och åt lite kvällsmat, sedan stupade jag i säng. Torsdagen spenderades hos Eliza som fyllde år, med lite andra tyskar och svenskar tills det var dags att gå till musikskolan och börja repetitionerna. Jag blev utnämd till första cello, vilket innebar att jag var den som hade kommandot och så där. Och inte fick sitta och sova... Efteråt hade vi en liten rundvandring i stan, vilket mest bestod av att prata och skratta och inte av att lära sig om staden som det var tänkt, men det var ju mycket trevligare så. Dock var det himla varmt och fuktigt så jag höll på att dö några gånger av värmeslag...

Kvällen spenderades på restaurang med god mat och dryck och lektioner i svenska för tyskarna och tyska för oss svenskar. Jag måste säga att jag tror att vi var bättre på tyska än vad dom var på svenska.

Fredag betydde tur till rådhuset, repetition och sedan HAMBURG och SHOPPING. Jag hade tänkt ut att det skulle bli varmt så jag hade korta leggins och långt linne. BAD IDEA! På vägen till Hamburg började molnen hopa sig och det blåste himla mycket. När vi sedan åkte med den lilla båten i hamnen var vågorna äckligt höga (speciellt med tanke på att jag blir sjösjuk) och alla såg ut att frysa häcken av sig. Det blev inte bättre av att det började ösregna när vi kom in till stan. Det var tur att vi kunde gå in i affärerna... Köpte två t-shirtar iallafall. Inte alltför dyrt, och mäkta nöjd är jag! Efter vi hade shoppat ett tag och Stina hade tappat bort sin kasse några gånger blev det fish 'n' chips. Bea var sämst på att beställa. Hur som helst började det regna ännu mer, och även åska. Bra att vi måste stå ute då kände jag. Till råga på allt tog de ner parasollerna. Elakt. Menmen, vi överlevde och så. När vi kom tillbaks blev det att åka och byta om, sedan blev det restaurang med drinkar och mys med de andra.

Lördag var konsertdag och så. Även demonstrationer mot nazism och farcism. Nazister överallt typ. För att inte tala om poliser som fanns överallt. Bilar, trupper, helikoptrar och STRIDSVAGNAR. Det var läskigt. Hur som helst, mycket repetition, lunch hos familjerna (pizzakakor och glass med jordgubbar för min del), endel solande, sen till kyrkan för konserten och som sagt, det gick asbra. Jag är egentligen inte en sån som är så mycket för själva spelandet, gör det mest för gemenskapen och så, men det där var helt fantastiskt.  Efteråt blev det en liten avskedsfest med mat och så, sedan drog vi ut till Anna som Bea bodde hos och grillade och myste med de flesta. Blev lite föööör sent med tanke på att jag skulle upp halv sex dagen efter men.. Skit samma liksom.

Det resulterades i att jag inte vaknade av klockan och att Leonie väckte mig när vi skulle äta frukost klockan sex. Och vi skulle åka 06.20. Gissa om det blev panik. Men hann bli klar. Plus att vi sedan råkade köra fel så vi blev sena för det. Men hann med att säga hejdå till alla, och gå på bussen i tid. Och så var Tysklandsvistelsen över. Det var faktiskt jobbigt att säga hejdå till alla. Jag såg att det var fler än jag som tyckte det. Insa såg ut att inte vara långt ifrån tårar. Plus många fler. Det blir nog mer resor dit. Längtar tills de kommer hit nästa år. Hoppas att det blir så iallafall. Inte för vi har så mycket att komma med om man jämför med Lüneburg men ändå.

Bussen gick 07.00, hemma vid 20.30. De flesta tyckte resan gick snabbt. Jag kan lova att det tyckte inte jag... det var tur att jag fick mycket godis och sånt av familjen Eising, så jag hade något att göra när alla sov.  När jag kom hem var jag dock så trött så jag nästan skakade. Så, däckade ganska tidigt.

Värda citat under resans gång:

"Ich bin muuuuude" "Men vem fan är det som har bajsat?" "Vem har bajsat?" "...but it's fine. It's just a... knöl here" "Bröööööööööst?!" (tysk brytning) "Jag vill klämma på..." "Vi will wait til vi come to the church. Then vi will work on the balans" (mycket svengeska) "-What's your name then? - Bea - NO HER NAME IS BEATRICE - But you can just call her Kerstin - öööööööhm.. okey" (stackars tysk som inte fattar någonting och ser allmänt förvirrad ut..) "...och här kommer dressmanreklamen iallafall" "Linn är en rabieshamster. Och en jävla guppy" "För att inte tala om rabieshamstrar" "Där har vi iallafall en till rabieshamster" "Jag älskar dig" "Kossan Bea"  Och en jävla massa mer. Men antar att ingen förstår något ändå så jag skriver inget mer.

PUSS

Dagen börjar med att man har försovit sig 53 minuter. UNDERBART. Blev alltså bilen ändå, även att jag hade bestämt mig för buss. Hann nämligen inte bli klar + springa till bussen på 14 minuter eller något. Men som kompensation för det fick vi tillbaka teckenspråksproven idag, och jag hade bara TVÅ fel! Två fel som var ganska självklara så man inte skrev det, men fy fan vad bra! Nu är det bara att hoppas på att teckenvideon är bra så blir det var ett bra betyg. Lär ju iallafall få VG som minst så..

Biologin och Filosofin gick också över förväntan. Biologin blev det VG+ (MVG, men Marianne har ett jävla mysko system), så blir iallafall VG i de två ämnena också. Och ja, jag tycker det är bra. För det trodde jag aldrig.

Hästen var cp igår och ville inte göra någonting förutom att stå stilla i princip, men det gick väl. Skön träningsvärk nu.

Och nu sabbades hela min helg. Eller ja, stor del av det. Var meningen att jag skulle till Emma och kolla melodifestival och klaga på det på lördag (visserligen blev det avblåst nu men) men nej, då ska man fira farmor och BOWLA då. Kul. Då tänkte jag, "ja, men, då kan jag hänga med på after worken på fredag" men nej, då ska jag jobba då. Slutar typ sju, så det är ju inte hela natten men, jag är ju fan död efter jag har stått där i åtta timmar. BAJS. Men jag överlever. Blir ju lön iallafall.

Sen blir det shopping i Hamburg. Då jävlar ska jag hitta grejer.

Och kan någon svara mig på varför jag alltid väljer fel killar att gilla? Okej, inte alltid. Har ju faktiskt gillar två killar som var bra. Två av alla. Jag blir så trött på mig själv. Och när väl killen börjar komma på ursäkter och allt för att inte träffa mig eller bara inte kan, det är då jag såklart ska inse att "oj, jag kanske ville något mer med han" så jävla dålig.. Men jaja, det fixar sig kanske. Får se vad som händer. Om det blir något mer.

Jaja, det var väl allt jag hade på hjärtat idag.

Hej!

Jag och Josefine åkte och hämtade våra böcker hos Linnéa idag. Alltså den hon har skrivit (En prinsessa i peruk..). Har nyss läst ut den. Den var jättebra. Det är sanning, och väckte många tankar. Hur ovetande man faktiskt har vart om allt hon gått igenom. Hur dåligt man faktiskt betedde sig. Hur man bara "tappade" kontakten och inte förstod hur viktigt det kunde varit. Och hur liten man var när det där hände. Jag kan inte sätta mig in i situationen själv, och jag tänker inte heller försöka, eftersom det bara skulle bli fel.

Men som Linnéa har skrivit i boken så berodde vår (iallafall min) avskärmning och "utfrysning" på att man inte visste hur man skulle bete sig. Och att allt hade förändrats så mycket under den tiden. Hur ska man bete sig när ens klasskompis kommer tillbaka efter något sånt där? Något man själv absolut inte kunde förstå alls. Senare har man förstått att det hade varit bättre att fråga. Istället för tystnaden och blickarna. Istället för att gå och undra. Inte helt godtagbara ursäkter men. Det värsta med allt är väl att man själv inte förstod vad man gjorde då. Inte förens man ser det svart på vitt.

Jag kommer ihåg den dagen jag fick reda på hur det var. Jag var hemma, var förkyld eller något. Josefine och Lina skulle ta med några böcker eller papper hem till mig från skolan. När de kom såg jag att Josefine hade gråtit och så sa dom att Linnéa var sjuk. Hon hade en tumör i knät. Okej tror jag jag sa. Eller oj. Men jag förstod inte. Jag förstod inte alls.

Jag och Linnéa var inte så bra kompisar då. Det var mer hon och Josefine, och jag och Lina då. Det kan också vara en förklaring till den uteblivna kontakten, att jag inte ville bli en såndär som blir värsta kompisen bara för att någon är sjuk. Men borde det fanns väl något mellanting. Sen efteråt borde ju någon av oss förstått att det vi gjorde var fel. Eller, det vi inte gjorde.

Jaja.. Det är iallafall de tankar som snurrar i mitt huvud för tillfället. Som sagt, boken är mycket läsvärd.

Kanske lite osammanhängande inlägg, men bara skrev på utan större tanke på disposition.

Tjipp!

Idag är det något som är fel. Jag har nästan inte ätit någonting och är ändå inte hungrig. Det stämmer inte! Visserligen har jag hyfsat ont i magen och så, så beror väl på det. Egentligen vill jag ut och springa. Men inte när jag har ont i magen kanske..

Igår var annars en bra dag. Och ridningen gick helt otroligt bra, förutom att han var lite seg, men första gången med sadel sen i februari elr nåt någon gång måste jag säga att det gick himla bra. Postisen var så duktig så. Himla nöjd var jag också eftersom vi slutade i tid och jag skulle hinna hem till Grey's för en gångs skull (jag vet, tvnörd...), skulle bara fodra hästarna i det andra stallet, inklusive dedär jävla privathästarna som är helt galna.

Så såklart blir jag ju biten så det knakar i halva fingret och allt. Gött mos säger jag. INTE. Fingret blev jävligt svullet och blödde endel, men det är iallafall inte brutet. Sa skolsköterskan iallafall efter hon hade klämt och tryckt och vridit ett tag. Det var väl tur det då. Hoppas det blir användbart snart igen så inte Wanja behöver få damp över att jag inte kan spela när vi ska till Tyskland och allt. Där jag förövrigt ska bo själv hos en tysk familj. Ingen panik alls, nejnej... Men vi får se hur det går. Hoppas de är bra på engelska, för jag kan inte ett piss på tyska i princip.

Imorn blir det dans i skolan. Hoppas man inte behöver dansa med sånna som inte går i samma klass. Teknikare och allt annat som också ska dansa samtidigt är lite farliga tycker jag. 

Nu blir det powernap. Blev inte så mycket till sömn i natt...

Tja!

Då var tävlingarna slut. Nog den första tävlingen man inte haft något att göra på. Himla gött att för en gångs skull kunna sitta och kolla på när de tävlar. Grand prix idag. Vilken stämning det blev! Helt knäpptyst när de började rida. Helt magiskt. Tänk om man kunde rida så bra... Och tänk om man hade råd med en sån fantastisk häst. Drömma kan man ju alltid.

Har övat in mitt tal nu. Det blir lite sådär med tiden, ibland över ibland under fem minuter, men det får duga.

Och annars så var Johan väldigt rolig uppe i domarbåset. Han måste vara väldigt närsynt. Eller vad det blir. Och såg att vara nära på att ramla ur "fönstret", se upp för flygande Johan liksom. Fast, prisutdelningen slog allt. Aja, interngrejer.

"Har du sendrag?"

Nej jag har inte tid med detta. Dusch blir.


Godnatt.